Beskrivning
På tröskeln från det tjugonde århundradet erbjuder Henri Matisse, lärare i fauvismen, oss ett vittnesbörd om hans invasion i landskap med "korsikanska landskap", ett verk målat 1898 som sticker ut i hans konstnärliga karriär. Målningen, från 73x60 cm, fångar överflödet och vitaliteten i det korsikanska landskapet, en plats som, insvept i sin naturliga skönhet, tilltalar de stora målarnas essens och inspiration.
När man adresserar "Korsikanska landskapet" avslöjar en första blick en balanserad komposition och en delikat färgpalett, långt ifrån de livliga tonerna som senare skulle definiera Fauvista -stilen för Matisse. Här knyter konstnären fortfarande till en mer naturalistisk representation, även om ett intresse för förenkling av former och den uttrycksfulla anställningen av färg är tidigt.
Landskapet domineras i sin helhet av en serie planer som ögonen reser försiktigt. Landens vågor tyder på en bergstopografi som är karakteristiska på ön Korsika. Bergen, även om de är diffusa i vissa sektorer, dyker upp i ockra och bruna toner, kontrasterande med den gröna av vegetationen som omger dem. I mitten sticker några stiliserade, nästan schematiska träd ut och projicerar skuggor som ger djupet till kompositionen.
Det finns inga mänskliga figurer i det här stycket, som gör att vi kan koncentrera all vår uppmärksamhet på naturen själv. Avsaknaden av karaktärer understryker miljöns framträdande och belyser Matisses avsikt att fånga klädseln och enormhet i det korsikanska landskapet. Detta beslut kan också tolkas som en återspegling av konstnärens intresse för japansk konst, särskilt för hans begrepp om den mänskliga figuren som ett sekundärt element mot sublim natur.
Färgen spelar en grundläggande roll i "Korsikanska landskapet". De fruktansvärda tonerna i bergen och den smaragdgröna av vegetationen illustrerar inte bara landskapet, utan omsluter oss också i en atmosfär av pastoral stillhet. Ljusstositeten hos himmelhimlen, knappt avbruten av lätta moln, föreslår en klar dag och ger en motvikt till de tätaste färgerna i förgrunden.
En intressant aspekt som skiljer denna målning är den kromatiska och formella övergången som förspetsar dess efterföljande experiment med färg och form. I de breda penseldragen och i de försiktigt definierade konturerna uppfattas det redan bakteriet av dess framtida lutning mot abstraktion och ren färg. Påverkan av Paul Cézanne, synlig i kompositionsstrukturen och i vägen för att ta itu med det rumsliga djupet, är tydliga och avgränsar den konstnärliga utvecklingsvägen som Matisse skulle resa under de kommande åren.
I Matisses arbete är "Corsican Landscape" inskriven vid ett avgörande ögonblick av utforskning och sökning efter sitt eget språk. Denna målning, även om de är mindre kända än några av dess senare bitar, till exempel "La Danse" eller "La Joie de Vivre", är avgörande för att förstå metamorfosen i dess stil och dess övergång till fauvism, en rörelse som skulle revolutionera modern konst.
I slutändan är "Korsikanska landskapet" inte bara en hyllning till den korsikanska naturen, utan också en förklaring om avsikter om en matisse i processen att upptäcka möjligheterna till färg och form. Detta landskap föreslår de första stegen för en konstnär som med tiden skulle förändra sättet att se och känna konst och ge sina verk ett unikt och otänkbart avtryck.