Beskrivning
Självporträttmålningen av den spanska konstnären Bartolomé Esteban Murillo är ett sjuttonhundratalets mästerverk som har fängslade konstälskare i århundraden. Detta verk är ett självportrait för konstnären, som skildrar sig själv i en elegant och sofistikerad pose, med en genomträngande utseende och en lugn gest.
Murillos konstnärliga stil är tydlig i detta arbete, eftersom han visar sin förmåga att fånga struktur och ljus i mänsklig hud. Målningens sammansättning är imponerande, eftersom konstnären skildrar i en mörk och dyster atmosfär, medan hans ansikte är upplyst av ett mystiskt ljus som skapar en atmosfär av mysterium och drama.
Färgen som används av Murillo i detta arbete är mycket intressant, eftersom den använder en mycket begränsad färgpalett, med mörka och fruktansvärda toner, vilket ger målning ett mycket realistiskt och naturalistiskt utseende.
Målningshistorien är också fascinerande, eftersom den tros vara målad på 1670 -talet, när Murillo redan var en erkänd och respekterad konstnär i Spanien. Det är känt att det var målat som en gåva för en nära vän till konstnären, men förvärvades sedan av en privat samlare och såg inte offentligt förrän det tjugonde århundradet.
Några lite kända aspekter om detta arbete inkluderar det faktum att Murillo använde en mycket innovativ färgteknik för sin tid, känd som "Sfumato", vilket gjorde det möjligt för honom att skapa en mjuk övergång mellan färgtonerna i sin målning. Dessutom tros det att Murillo använde en spegel för att måla sin självporträtt, vilket gjorde det möjligt för honom att fånga sin egen bild med stor precision.
Sammanfattningsvis är Bartolomé Murillos självporträttmålning ett sjuttonhundratalets mästerverk som visar konstnärens förmåga att fånga struktur, ljus och färg i mänsklig hud. Dess sammansättning, färg och teknik för målning är imponerande, och dess historia och små kända aspekter gör det ännu mer fascinerande.