Beskrivning
Målningen visar jungfru Maria sittande i en vid blå klänning, med en gyllene gloria som ramar in hennes huvud, medan hon håller Jesusbarnet i sitt knä. Barnet, som också har en gloria, ligger på tvären i förgrunden och utgör tillsammans med modern kompositionens känslomässiga och visuella axel. Runt dem samlas många människohuvuden bland gyllene vingar, blad, grenar och små blommor. En låg ornamental struktur bakom den centrala gestalten ger scenen ordning. Klänningens djupa blå färg, det skimrande guldet och den mörka växtligheten skapar ett slutet, högtidligt och tätt ornamenterat rum.
Madonnan och barnet är ett av den kristna konstens grundläggande motiv: Maria framställs som mor och Jesusbarnet som centrum för en helig närvaro som känns nära och mänsklig. I detta verk vidgas den intima scenen genom kretsen av himmelska gestalter som omger den. De bevingade huvudena fungerar som en uppvaktning och förvandlar moderskapet som skildras till en vision av härlighet. Gloriorna, traditionella helighetsattribut, ger bilden dess andaktsfulla innebörd och skiljer ut de två huvudgestalterna i det komplexa ornamentala mönstret.
Symboliken växer fram ur förhållandet mellan de heliga gestalterna och den formrikedom som omger dem likt en trädgård. Den blå klänningen ger Maria en majestätisk och fridfull närvaro, medan dess skyddande volym visuellt omsluter barnet. De gyllene vingarna och fjädrarna förstärker känslan av himmelskt sällskap; grenarna, bladen och blommorna bildar en levande inramning som för tankarna till fruktsamhet, förnyelse och en natur förvandlad av det religiösa. Anhopningen av ansikten kring den centrala axeln ger intrycket av en andlig gemenskap som betraktar, skyddar och hyllar det heliga paret.
Formellt är verket uppbyggt kring en tydlig vertikal symmetri. Jungfrun fungerar som kompositionens pelare, och den blå klänningen faller i en stor massa som förankrar den nedre halvan, medan barnet skapar en horisontell tyngdpunkt närmare betraktaren. Gloriorna bildar lysande cirklar bland blad och vingar och leder blicken mot ansiktena innan den åter förs vidare till helheten. Kontrasten mellan de gyllene ytorna, det gröna och bruna bladverket och blommornas rosa toner skapar en oavbruten dekorativ rytm. Djupet skapas mindre genom ett öppet landskap än genom överlagrade skikt av figurer, fjädrar och växtlighet.
I John Melhuish Strudwicks verk märks en sen prerafaelitisk känslighet i detaljrikedomen, färgernas intensitet och föreningen av dekorativ skönhet och symbolisk innebörd. Målningen förvandlar en välkänd framställning till en sorts helig trädgård, där varje element bidrar till helhetens högtidlighet. Lägg märke till hur klänningens blå färg samlar blicken kring Jungfrun, hur gloriorna upprepar sin cirkelform mellan grenarna och hur de bevingade figurerna vidgar rummet utan att rubba dess frontala balans. På så sätt blir den moderliga relationen centrum för en ceremoniell vision av beskydd, härlighet och andligt liv.
Har du frågor om våra reproduktioner av oljemålningar? Läs våra vanliga frågor.