Beskrivning
Målningen visar ett praktfullt stilleben med frukt, arrangerad på ett ljust bord, där ett rött granatäpple i mitten fungerar som blickfång. Runt det ligger klasar av mörka och gröna vindruvor, gula och orangefärgade frukter, ytterligare ett öppnat granatäpple och en samling blåaktiga eller violetta frukter i det nedre högra området. Den djupgröna grönskan i bakgrunden omsluter kompositionen som en tät trädgård. Under bordets ornamenterade kant syns ett mörkare fält där flera nakna eller delvis nakna människogestalter smälter in bland veck och böljande former. Scenen är uppbyggd i två nivåer: den ljusa, taktila växtprakten ovanför och en diskret, berättande närvaro av människor nedanför.
Titeln anspelar på Klytia, en gestalt ur den grekisk-romerska mytologin som var förälskad i Apollon. Enligt den klassiska traditionen leder hennes ihärdiga betraktande av solen till en växtförvandling som vanligen förknippas med heliotrop eller solros. Denna mytologiska bakgrund vägleder tolkningen av figurscenen nedtill, även om verket lägger särskilt stor vikt vid stillebenet. I stället för att bokstavligt skildra en enskild händelse knyter kompositionen samman den frodiga naturens värld med en erinran om den klassiska gestalten, som om berättelsen delvis hade sjunkit undan under fruktens och bladverkets sinnrika rikedom.
Druvor, granatäpplen och olika frukter förknippas med fruktbarhet, överflöd och fullkomlighet, men fungerar också som visuella motiv: deras skal, kärnor och ytor fångar blicken vid det konkreta. Det öppnade granatäpplet visar ett rött, lysande inre som samspelar med den hela frukten i mitten, medan druvorna skapar en rytm av runda, grupperade former. Lövverket förvandlar bakgrunden till en omslutande växtlighet, nära föreställningen om en trädgård. Som kontrast tillför kropparna som knappt belyses under bordet ett klassiskt och gåtfullt uttryck. Uppdelningen mellan de båda bildzonerna förstärker spänningen mellan den naturliga världens sinnlighet och överflöd och en mörkare berättande dimension, där hänvisningen till Clytie får symbolisk resonans.
Den horisontella uppbyggnaden ger kompositionen stabilitet och gör att varje fruktgrupp kan uppfattas som en variation i färg, tyngd och textur. De mörka druvorna balanserar den vänstra sidan, medan granatäpplet i mitten förankrar kompositionens axel och de öppnade, dunkla frukterna leder blicken åt höger. Lövverkets olivgröna och blåaktiga toner framhäver granatrött, orange och guld och skapar ett mjukt ljus över frukternas ytor. Bordets ljusa kant fungerar som en avgörande skiljelinje: den ordnar stillebenet och döljer samtidigt delvis scenen nedanför. Frukternas skärpa i kontrast till den mer diffusa återgivningen av gestalterna skapar djup och håller den visuella rörelsen mellan det dekorativa och det berättande levande.
Hos Frederic Leighton går denna kombination väl ihop med intresset för den klassiska traditionen, den idealiserade gestalten och dekorativa kompositioner med rik färgsättning. Här undantränger den ornamentala förfiningen inte den mänskliga dimensionen, utan för den i bakgrunden så att den kan samspela med naturens överflöd. Granatäpplet i mitten fungerar samtidigt som frukt, färgmässig blickpunkt och tröskel mellan verkets två uttryck. När betraktaren låter blicken vandra över ytan från druvorna och bladverket till figurerna under bordet framträder en komposition där mytologin vävs samman med en sinnlig vision av växtlighetens överflöd.
Har du frågor om våra reproduktioner av oljemålningar? Läs våra vanliga frågor.