Beskrivning
Förutom krogbilder och intima genrebilder från hemmiljöer målade Judith Leyster ofta scener med musikframträdanden. I Konserten återger Leyster detaljer som barockfiolen (utan hakstöd och vanligtvis stödd mot bröstet) och kvinnans sångbok med stor precision.
Figurerna som visas här är troligen porträtt. Gestalterna berättar om fioler, lutor, instrumentmakare och exotiska träslag. Och flera nederländska barockmusiker bidrar med musiken till målningen.
Utifrån liknande personer i Leysters andra målningar har forskare preliminärt identifierat sångerskan som konstnären själv, violinisten som hennes make och lutspelaren som en familjevän. Trions medlemmar måste, precis som alla musiker, arbeta tillsammans som en enhet, ”i samklang”, vilket har fått vissa skribenter att hävda att scenen symboliserar harmonins dygd.
Leyster placerade ofta sina motiv mot en enkel, monokrom bakgrund. Därmed distraheras betraktaren inte från figurerna, som alla visas mitt i olika handlingar (de bugar sig, knäpper på strängar eller slår takten). Den branta vinkeln på lutan ger kompositionen djup. Musikernas olika blickar leder betraktarens öga till flera fokuspunkter.
Judith Leyster är den främsta kvinnliga målaren från den så kallade holländska guldåldern. Vid 24 års ålder (1633) antogs hon i Haarlems målarskrå, något som inte var lätt för en kvinnlig målare, trots hennes ovanliga talang. Trots att hon var erkänd under sin livstid blev hon efter sin död ”bortglömd” av historien fram till slutet av 1800-talet, eftersom hennes verk förväxlades med verk av Frans Hals och andra målare.